Skendräktighet
Nu har jag läst på lite om skendräktighet och är säker på att Leja är det. Hennes beteende stämmer väldigt bra överens med denna beskrivning...
De synliga tecknen på skendräktighet brukar uppstå en till två månader efter löpet. Rent fysiskt kan tiken kan gå upp i vikt och hon blir då gärna svullen runt buken. Hon kan få juversvullnad och bilda mjölk eller ett tunt sekret i juvren. Ätstörningar är också helt normala. Ofta vill tiken inte äta alls under en period och då är det naturligtvis viktigt att du ser till att hon i alla fall får i sig vatten. Vissa tikar får istället ökad aptit.
Tikens beteende kan också påverkas. Hon kan få ett utpräglat modersbeteende; hon bäddar och bygger bo. Hon kan också vara allmänt rastlös och orolig. Det händer även att tiken adopterar allehanda ting, till exempel gosedjur och skor, som sina ungar. Dessa surrogatvalpar bör tas ifrån tiken eftersom de kan stimulera skendräktigheten. Tiken kan också blir nervös eller slö och ibland ses även en ökad aggressivitet, speciellt om hon tillåts behålla och vakta sina ”valpar”.
Skendräktigheten varar oftast i flera veckor. Den kan vara ett problem både för hunden och för hundägaren. Förutom att hunden kan bli nedstämd, vilket orsakar huvudbry även hos ägaren, så kan tiken även få fysiska besvär. Ibland stimulerar tiken själv mjölkproduktionen genom att tvätta och ibland själv snutta på sitt juver. Mjölkproduktionen kan orsaka förändringar i mjölkkörtlarna. Med lite otur så kan den också leda till att tiken får juverinflammation, om symptomen inte behandlas direkt. Ibland får tiken även kräkningar under denna period.
Varje tik kan reagera på olika sätt under skendräktigheten. Vissa visar alla tänkbara symptom medan andra endast visar ett eller ett par. Det är vanligare att en tik visar psykiska än fysiska symptom.
Det man kan göra för att motverka allt detta är att öka motionen och minska maten, så det får vi prova i några dagar...