Linda Tunström

I går kväll var det verkligen ingenting på tv. Robert ville kolla på någon skitkonstig och tråkig film så jag bestämde mig för att börja läsa en bok nu när jag börjar få tid över till sånt. Hade redan bortat tänderna och allt sånt. Hittade som tur var en bok i bokhyllan som jag inte redan läst, går in i sovrummet och runt sängen. Trodde jag ja, på vägen runt sparkar jag i sängen och känner direkt att det är min stackars lilltå som får ta hela smällen. Just då kändes det inte så mycket utan tån blir helt varm och jag slänger mig på sängen för att ta av strumpan och kolla. Då kommer smärtann några sekunder senare kommer paniken när jag ser att min lilltå som annars pekar innåt nu pekar utåt. Min första tanke är hur ont dte kommer göra när de ska dra tillbaka den. Panik! Min andra tanke är att jag ska göra det själv på en gång. Ropar i stället på Robert. Vid det här laget gör det riktigt ont. Lägger mig i sängen med foten på alla kuddar vi har. Robert ringer mamma och hon kommer och kollar. Vi tycker att svullnaden och vinkeln utåt nu ser något bättre ut än från början. Jag tar två Ipren. Mamma ringer någon sjukupplysning och de tycker att vi ska åka till akuten. Det gör vi. Får komma in ganska snabbt i ett rum, men där får vi vänta en timme. När doktorn kommer får jag ganska snart två bedövningssprutor så att han ska kunna dra tån tillrätta. Jag får ta ett djupt andetag och paniken inom mig stiger. Doktorn drar i tån och det känns inte ett dugg. Robert säger att det knakade, men det hörde inte jag, var livrädd. Efter det tejpade och lindade doktorn tån och foten. Han sa att vi fick komma tillbaka i dag och röntka för röntken är inte öppen på kvällen och natten.

Så i dag var vi där och fick vänta på att komma in på röntken och sen fick jag vänta nästan en timme på en doktor. Två andra pasienter som hade röntkats fick besked före mig. Konstigt... Men den här doktorn precis som förra var lite yngre och väldigt trevlig. Han sa att jag har brutit tån och att det kan ta upp till sex veckor innan det blir bra.

Efter det har vi varit och handlat och jag hoppade på kryckor. Men dte är svårt när jag inte kan sätta ner tårna. Har nog varkken fattat att jag har sommarlov än eller att jag kanske inte kommer kunna gå på några veckor. Ingen kul kombination. Jag hade ju tänkt börja träna varje dag nu och gå långpromenader med Leja. Bajs...

Nu håller jag på med inbjudningskorten till examensfesten i alla fall. Och det är ju kul. Lite senare kommer familjen på fika.