Vår relation
Tänkte berätta lite om mig och min sambos relation och hur jag/vi tänker om framtiden.
Vill även säga att det jag skriver här är rätt för oss, det betyder inte att jag menar att alla bör tänka så här. Jag tror jag är ganska säker på vad jag vill och har en del starka åsikter om bl.a. religion mm. Det betyder inte att jag tycker att andra gör fel.
Jag och Robert började dejta (eller vad man säger) i November 2005. Vi räknar att vi blev ihop den 12 november eftersom det var då vi hade vår första riktiga dejt, innan hade vi bara träffats på fest och på krogen. När vi träffades pluggade Robert i Stockholm under veckorna så på helgerna satt vi i princip ihop från första stund. Under våren flyttade jag gradvis in i hans tvåa och jag tror det var i maj 2006 som jag ändrade min adress till hans. 2007 började jag plugga i Norrköping till förskollelärare och pendlade i fyra år. 2008 flyttade vi till radhus där vi bor i dag. Det var ett stort steg för oss eftersom det innebar att vi planerade att skaffa familj i framtiden. Men först blev det hund, 2010 fick vi hem Leja, en liten bestämd ulltott. Detta var också ett stort steg eftersom vi aldrig haft hund innan. 2011 började jag jobba och sen dess har vi nog planerat att köpa hus och skaffa barn. I mars 2012 började vi försöka bli med barn och i början på juli fick vi reda på att vi skulle ha barn i mars 2013.
Jag och min sambo är inte förlovade som många kanske kan tro eftersom vi varit tillsammans i 7 år. Just nu kan jag tänka mig att förlova mig, men det är inget som jag tycker är jätteviktigt. Vi har inga planer på att gifta oss inom en snar framtid heller. Just nu känns det inte viktigt. Jag köper hellre ett hus än att gifta mig. Prio ett nu är ju graviditeten och sen bebisen. Förhoppningsvis hinner vi hitta ett hus innan årsskiftet eller straxt efter. Så att planera ett bröllop känns långt borta just nu. När och om vi ska gifta oss blir det inte i kyrkan (sen ska man aldrig säga aldrig) jag har svårt att bara vistas i en kyrka då jag känner att de står för så mycket som jag inte gör. Jag vill heller inte döpa mitt/mina barn. För mig är religion något man ska få välja själv när man är vuxen. Jag döptes inte när jag var liten och mina föräldrar gifte sig när jag var knappt ett år. Sen valde jag att döpas eftersom jag ville konfirmera mig. Jag var väl nyfiken på det hela men i dag har jag gått ur kyrkan igen.