Förväntansfull

Tror inte att jag fattat hur stort det här kan bli för mig. I så många år har jag gömt mig, valt bort kläder jag egentligen vill ha, inte åkt till ställen pga min osäkerhet mm. Jag hatar att köpa bh, för inget passar. Nu sista månaderna har tom minsta storleken på hm:s sportbar varit för stor. Tänk i sommar... kanske kan jag ha smala axelband på linnen. Eller lite urringat. Se snygg ut i bikini och fin i en sommarklänning. 

Jag skiter i vad andra tycker. De flesta tycker säkert att jag inte ska göra operationen. De flesta har nog aldrig tänkt tanken att jag skulle göra det. Antagligen för att jag dolt det och gömt mig. Vadderad bh och t-shirt har varit standard sen jag fick Alexander. Inte för att det är fel med det. Det kommer jag säkert ha ofta nu med. Men iblan kan det vara kul att ha något annat. Att inte behöva tänka på bröst och bh varje gång man handlar överdelar. 

Denna operation gör jag för mig och endast mig själv. Jag har tränat och ätit mig till en snygg kropp om jag får säga det själv. Men med viktnedgång och fettmunskning så försvinner också brösten. Förr var jag irriterad på att så många fitness tjejer operaresde brösten. Nu vet jag varför. 

Och det här med att kvinnlighet inte sitter i brösten. Nej kanske inte för alla. Min önskan är  bara att bli mig själv igen, eller så likt det kan bli. Sen kan jag inte påstå att jag känner mig jättekvinnlig, mina bröst hänger i princip ned ifrån mina bröstmuskler. Näst intill tomma. 

Visst är jag rädd att det inte ska bli bra, komplikationer eller att jag fortfarande inte ska trivas. Men jag är lagd sån att jag väljer att se det positiva. De flesta, nej nästan alla, som gjort en bröstförstoring som jag haft kontakt med och läst om är jättenöjda. 
Allmänt | |
Upp